tankensomsnurrar

Vilket av alla ögonblick ska man ta?

Tar nog när mamma var som mest sjuk..
för ungefär tre år sen låg min mamma i koma, de var nog de jobbigaste jag någonsin vart med om.
Hon kunde inte titta på mig, hon kunde inte svara, hon kunde inte mycket..
Men hon kunde kämpa för livet. och de gjorde hon.
Men hon hade i allafall cancer och de är någonting som gjort mitt liv väldigt tungt.
Man känner sig så hjälplös när man står där och faller tårar efter tårar.
Jag viste ingenting i de läget, jag viste inte om det var sista gången jag skulle få se min mamma eller ifall hon skulle ställa sig upp igen och var den där tjatiga, gnatiga men ändå världens bästa mamma.
Allt i de där ögonblicket tänkte jag:

 " Allt jag vill är att få se dig stå upp igen mamma, jag vet hur stark du är. Jag vet att du klarar de mesta. Kanske är tungt för stunden men sen när du väl är uppe på ben och kan vara dig själv så kommer allt bli som vanligt. Att få ha sin mamma i liv är de bästa som finns så vakna nu !"

Många tror att de vet hur de måste känas att inte kunna göra någonting för någon som bara ligger eller må som vi gjorde, svävar mellan himmel och jord. Många önskar livet av sig. Det tycker inte jag är rätt. Jag tycker att alla är värda ett liv och att man ska leva upp till de, att se ens nära och kära sitta i situationen jag och min familj var i.. Önskar jag inte ens min värsta fiende.  Men hon vaknade upp och stod på sina ben efter tre månader men var fortfarande inte sig själv. nu efter tre år är hon mer lik sig själv än någon tid under tre år.  och den tiden var som att leva upp på nytt.. Jag älskar dig oerhört mycket mamma, glöm aldrig de! <3

Ingen som inte är med om det själv kommer någonsin att förstå vilken tung tid de är. Att inte kunna hjälpa varandra, att inte kunna få prata med sin mamma eller vem det nu är som ligger där. Efter de här har jag lärt mig väldigt mycket om att vara rädda om de man älskar och de som älskar en och så mycket mer.



får bli samma bild för att mina bilder inte är i rätt kvalite..